Anteckning från någon gång under examensarbetesperioden:

Det blev en fåtölj tillslut. Den fotograferades en tisdag och jag tog min första lediga dag på veckor och åter veckor på onsdagen.

Vi gjorde allt jag älskar egentligen. Förutom att bygga alltså. Vi gick på franskt bageri och jag fick dagens andra kopp kaffe, bara det! Sedan tvärs över gatan till min favoritfärgaffär, klämde lite på brytbladsknivar och köpte bets. Sedan till ett antikvariat några kvarter bort som luktade lika himmelskt som bageriet men på ett annat sätt. Vi gick till en parfymaffär, och sedan en glasögonbutik och provade olika karaktärer. Dagen bara fortsatte att växa, den glittrade och glänste, solen sken och det var inte alls så kallt längre. Den ville visa upp sig från sin bästa sida, snittsa till det för oss som tack för hårt arbete. Vi gick till en fotoaffär och jag ställde frågor om ljus, lärde mig från en person som kändes vettig och trygg. Vi åt ramen till lunch, kimchin var kryddig och ägget rinnigt, och jag gosade med en hund på golvet lite för länge men den rullade över på rygg så vad skulle jag göra? Till dessert gick vi till ett annat antikvariat och jag hittade två skatter. Medan han hämtade vår italienska glaslampa som varit på restaurering tog jag ett sista varv mellan de överbelamrade bokhyllorna. Vi lämnade in vår japanska kniv på slipning innan vi åkte till en butik som endast sålde detaljlister och rundstavar, fantastiskt! Underbart! Och jag var helt slut, men påfylld. Man måste fylla på när man har gett.

Under dagarna som följde gick energin ner. Vaknade trött, somnade tröttare. Som om en kropp inuti min kropp hängde från en krok, tung och blöt. Jag hade en svag huvudvärk som inte släppte. Blev inte hungrig men pliktåt lunch vid klockan två och mådde illa istället. Försökte jobba på söndagen igen. Listan är aldrig tom på saker att göra men har blivit glesare nu. Jag orkar knappt i mål. Är jag i mål?

Up Next:

Att bygga en stol av plastavfall #15

Att bygga en stol av plastavfall #15