Idag är tredje dagen av sommarlov. Jag har redan gråtit, liksom tömt lagret. Kanske var det spänningar som släppte med lättnaden att vara över mållinjen, och sorgen över de senaste tolv månaderna. Det som varit och det som inte blev. Andas ut och försöker se framåt. Har såklart skrivit en lista över vad jag vill göra och öva på, enkla saker som att vila och svårare saker när man gör det själv som att lära mig det jag inte kan i verkstaden. Säger till mig själv att jag inte ska se det som att springa ikapp, att livet inte fungerar så för det finns ingen annan version att springa ikapp än den som är, och jag är ju här. Jag är bara så rädd att tiden ska rinna mellan mina fingrar eller att det ska komma ytterligare energitjuvar och ta den ifrån mig igen.

//

Today is the third day of the summer holidays. I have already cried, emptied the storage. Maybe it was the tensions letting go with the relief of crossing the finish line, and the grief over the past twelve months. What has been and what did not happen. Exhaling and trying to look ahead. Of course, I have written a list of what I want to do and practice, easy things such as rest and more difficult things to do on your own such as learning what I yet cannot in the workshop. Telling myself that I should not view this as catching up, that life does not work that way because there are no other versions to catch up with other than this one, and I am here. I am just scared that time will slip through my fingers or that some other energy thief will come in and steal it away from me again.

Up Next:

French Press Coffee

French Press Coffee